Tror du på foderstaterna och näringsläran, tror du på örterna och deras effekter!
Grovt kan jag säga att min syn är att genom att fodra med örter som är faktiskt en växt precis som gräs fast det kan vara att du ger knoppar, rot eller blommor mm så är det inte ett botemedel eller något läkemedel. Det är ett sätt att genom fodrets intag få en balans i kroppen.
Alla foder har näringsvärden och dessa påverkar kroppen. Vi och även hästarna behöver proteiner, vitaminer och mineraler. Här kommer jag bara att förtydliga lite kort vad som gäller för hästens del och hur uttrycket ”Vi blir vad vi äter ” gör sig påmind.
Intaget av näringsämnen och kvalitén på foder påverkar kroppen och detta är känt att kunna ge sig uttryck dvs symptom som kanske inte är en direkt sjukdom utan mera en effekt av brister eller överskott på vissa ämnen i kroppen.
Kort sagt så kan vissa utslag, eksem, diarre, koliker, benskörhet, muskelbristningar samt även rubbningar i hur hästen beter sig till stor del påverkas av foderintaget.
För de flesta hästägare är det ofta oförklarliga störningar men för en del en hel vetenskap och lära.
Genom örter använder vi ”örtagårdsälskare” oss av ett sätt att kompensera näringsintaget för att få en balans i hästens kropp. Att vissa örter och grässorter påverkar mer än andra på ämnesomsättningen är en vetenskaplig väl dokumenterad avdelning som jag inte fullt kommer att gå in på här för det kräver inte bara denna skrivelse utan en hel bok och inte ens en bok skulle räcka till. Några punkter kommer jag dock att nämna och självklart även hänvisa till vad som kan åtgärdas och bör åtgärdas.
Jag kan inte ”tala” för alla näringsämnen för jag är tyvärr inte så insatt. Jag är inte agronom och jag kan inte heller tala för alla produkter och örter, så jag vill förtydliga att jag är inte någon specialist men lite av det jag skriver om finns att läsa i de flesta hästböcker men som många tyvärr skummar över, läser och glömmer bort. Det är hästen som blir lidande och sent skall syndaren vakna finns det ett ordspråk som säger.
Vårt län (Gävleborg) har ca 14 900 st hästar. Hur många av dessa hästägare kan beräkna foderstater, kan näringsläran för häst? Troligen inte många.
Jag har alltid haft en passion för ”problemhästar” dvs hästar som ingen annan vill ha för att de är griniga, bråkiga att hantera eller annat. Till stor del så har jag lärt mig att ingen häst föds elak. Allt hänger ihop. Ett problem i ridningen kan bero på en skada, att den har ont. Det kan bero på dålig hantering och osäkerhet. Det kan som jag här vill påvisa även bero på en felaktig kost.
Ett exempel kan vara att en häst som har stor andel av Svingel och Raj i sitt grovfoder. Ett gräs som är vanligt i hela Sverige är Rödsvingel. och vid sådd så tillsätter man ofta Raj för att det skall växa på bra. Rödsvingeln är härdig och Rajen kommer fort och skyddar tex Timotejfröna.
Rödsvingel Festuca rubra
Rödsvingel är ett av våra mest värdefulla gräs i Sverige eftersom den tolererar såväl kyla som värme och trivs överallt oavsett jordkaraktär. Rödsvingel har tunna blad. Den tolererar mycket sol, värme och klarar torka och den trivs bäst i öppna lägen med gott om ljus och god ventilation. Flertalet svingelsorter trivs på sandiga väldränerade jordar klarar sig med måttlig till svag näringstillgång. Rödsvingel glesnar, försvinner och ersätts av andra gräsarter vid kraftig gödsling och bevattning och vid stark förslitning under våta förhållanden. Rödsvingel finns i tre underarter med varierande växtsätt. En har långa utlöpare, en har korta utlöpare och en tredje är tätvuxen. Rödsvingel utan utlöpare har ett tätvuxet växtsätt med väldigt många skott och ett djupgående rotsystem. Arten är en av de mest skott täta av alla gräsarterna.
Rödsvingel har den högsta halten av östrogena verkande substanser i sig av grässorterna. Många har säkert hört talas om anaboler. Östrogener är det honliga könshormonerna och tillhör gruppen anabola steroider, dvs ämnen som har att göra med tillväxt hos individer och ökad utveckling av vissa vävnader. Många har ju hört att ”kroppsbyggare använder anaboler” och i det begreppet så blir det hela mer förståeligt. En kropps mjukvävnader består av förutom vatten till största delen av proteiner och äggviteämnen. Dessa är i sin tur uppbyggda av aminosyror. Alla aminosyror innehåller kväve. I kroppen finns normalt en balans mellan binjurebarken som producerar hormoner de s.k. kortikosteroiderna och bukspottkörteln. Bukspottkörteln i sin tur bildar hormonet insulin. Den balans som är gör att aminosyrorna som kroppen tillförs fördelas till olika organ och vävnader i lämpliga proportioner. Om det tillförs anabola steroider (höga doser/intag av österogena substanser) så koncentreras dessa snabbt i binjurebalken. Om tillförseln fortsätter så att balansen går över den mängd kroppen hanterar så hämmas binjurens aktivitet och en mindre mängd hormoner utsöndras därifrån. Eftersom insulinproduktioner fortsätter så förstörs balansen och det är insulinet som tar över.
En av funktionerna som insulinet gör är att styra aminosyrorna till muskulaturen. Tillgången på aminosyrorna styr proteinbildningen som då kommer att öka muskulaturen. Det är detta som är vad styrketränarna och kroppbyggaren söker. Till viss del så vill även vi hästägare att hästen självklart ska vara välmusklad. Detta skall dock komma av en bra balans i kroppen och normal träning.
OM produktionen av muskulaturen kommer från en överdosering som gör att det rubbar balansen så får vi även nackdelen med att det är ett faktiskt samband mellan binjurebalken och hypofysen. En ökad press från hypofysen ger ökad aktivitet och detta är då känt för att kunna ge psykiska störningar. Det är vetenskapligt bevisat och det gäller oavsett om det är häst eller människa.
För oss normala hästmänniskor så vet vi att anabola steroider stör psyket och humöret på människan. Men hur många av oss tar hänsyn till att hästens foder stör hästens psyke, tex hösorter eller beten som innehåller Raj, rödsvingel mfl.
Rajgräs i sig kan ge höga halter av östrogena hormoner – vilket då påverkar hästens beteende. Hästen kan på grund av foderstaten upplevas som en ”pissmärr” eller ”problemhäst” och istället för att korrigera en felaktig foderstat med produkter som balanser näringsupptaget så försöker man uppfostra hästen. Ett väldigt vanligt fenomen! Höga halter av östrogena ämnen från ett foder kan ge utslag som anabola steroider i dopingtest.
Engelskt rajgräs Lolium perenne
Engelskt rajgräs har det absolut snabbaste växtsättet av alla arter. Lite av anabola steroid effekten här då.
Groningen tar endast 5–7 dagar under gynnsamma förhållanden.
Detta är till fördel i flera sammanhang då man vill upp ett gräs fort såsom vid hjälpsådd av gräsmattor, golfbanor, bollplaner och snabb täckning för att skydda mot jorderosion. Rajgräs används därför också som skyddsgröda för andra långsammare arter och ibland så blandar man i det för att fort få ordning på något grönt som sen ska skydda de frön som gror och växer saktare.
Rajgräset är mycket slitstarkt, ibland så starkt att klippningen ger fransiga snittytor. Det tål att klippas ner ganska hårt så att gräset är ca 25 mm utan att riskera torka ut och fortsätta vara grönt. Det växer fort upp igen så att säga.
Genom mycket förädling har egenskaper som starkt tuvbildande växtsätt och vinterhärdighet förbättrats, men fortfarande gäller svag övervintring i landets norra hälft. Om man vill kalla förädlingen för modifiering i mina ögon så är det helt ok.
När det gäller att neutralisera och balansera fodret så är vissa gräs och örter bättre än andra. Det är precis lika med att det finns typer av gräs som ger höga halter så finns det dem som ger låga halter, de som även då balanserar. Att det även där finns styrkor i effekt. Jag skall tex kompensera ett bete på 10-20 timmar per dag där hästen normalt tuggar ca 2 kg gräs per timme och av ett gräs med höga halter så får jag svårt att trycka in ytterligare 2 kg per timme ggr 20 timmar en låghaltigt fodergräs. Så många timmar per dygn finns inte! Inte klarar hästen fysiskt av detta heller. Jag borde alltså kontrollera fröblandningen som och hur och vad som skall sås på marken.
Rödsvingel på betesmarkerna är ett gräs som innehåller höga halter av österogena ämnen och ett sätt att neutralisera detta kan vara tex magnesiumtillskott, vitaminer, munkpeppar mfl gräs och örter.
När jag tidigare jobbade med webbshoppen så gav verkligen Equimins produkter såsom Serenity, Magnesium Calmer, Tranquility, Nightmare väldigt bra effekt.. Dessa är då fodertillskott som innehåller Magnesium, vitaminer och örter av olika slag för att kompensera den balans som blivit pga till exempel ett grovfoder eller foder som har höga halter av österogena hormoner.
Vi kan antingen använda oss av dessa tillskott eller helt krasst säga “plöj upp åkern, bort med rödsvingel och raj - Odla om och försök få en bättre balans i fodret, mer större andel Timotej.
Tyvärr är det inte så enkelt. Hur hästen tar upp näringsämnen och vad den som individ har för ämnesomsättning är så olika för varje individ och ras. Vi skall inte ändra hästens ämnesomsättning utan bara balansera den. Det går inte att odla ett hö eller en betesmark som passar alla åldrar, alla raser, alla individer. Vårt samhälle är också idag så att hästarna kan inte ströva fritt och själva tillgodogöra sig olika grässorter och det som är ogräs för oss ex tistel, maskros, groblad är riktiga fynd för hästarna.
Ett tecken på att Läkemedelsbranschen faktiskt ”accepterar” att örterna har en effekt är att många örter nu testas av EU för en utvärdering och att det idag inte längre finns en skillnad mellan traditionella växtbaserade läkemedelsörter och läkemedel. Alla örter som de ser har en effekt vill de ha en ”klassificering” på så att det blir ett läkemedel och att de stora jättarna tjänar pengar. En av dessa är ex Valeriana som numera klassas som naturläkemedel och likställs med vanlig medicin. Ett annat är Glukosamin. Även detta är läkemedel för människa men klassas som ett fodertillskott för djur. Då läkemedelslagen och EU främst ser till Humanmedicin idag så gäller inte detta på djur och djurfoder.
Frågan är också - var skall vi dra gränsen?
Om jag blir sjuk av att inte äta tillräckligt med vitaminer, av att inte få in mig proteiner och tillgodogöra mig de aminosyror kroppen behöver så är det då verkligen en medicin eller ett foderintag som kan justera balansen. Botar jag en sjukdom om jag fyller på med vitaminer, proteiner eller annat eller ställer jag tillrätta så att jag får en balans i näringsintaget?
Likaväl som att ett gräs har höga halter av österogena ämnen så har ett annat det motsatta.
Det är läran om örter och kosttillskott i mina ögon.
Vet du vilket gräs det är i din hage eller i ditt vallfoder?
Ängsfröblandningar består av fleråriga vilda örter och gräs. Det finns olika blandningar för olika marktyper. Bästa såtid är nu på hösten eller tidigt om våren.
Nu på hösten köper många hästägare på sig sig grovfoder för vintern så även jag då. Många lika mig sätter sig med analysen och börjar räkna sina foderstater. Hur mycket hö behöver min häst och vad skall jag sen komplettera med?
Ja det beror ju på vilka grässorter, vilka analysvärden du har. Kort sagt om du inte vet vad du har för värden på ditt hö - ja då kan du i stort sett ge fasiken i att ge något extra tillskott som kraftfoder. Tunnar den ur ge mer hö!
Hur många har gjort tupp, höna eller kyckling?
Har du gjort den leken som liten då känner du igen denna sort på gräset dvs rödsvingel.
Man kan säga att de till viss del är skyddsväxter som skyddar de andra fröna under uppväxten MEN att man inte vill ha för stor andel av det i sitt bete eller vallfoderskörd om du har ston med pms besvär.
Förutom dessa 2 grässorter så finns det alltså flertalet faktorer som kan påverka hästens beteende. Vissa hästar klarar av att ta vara och balansera dessa grässorter, men vissa hästar inte. Förutom analyserna på näringsvärdet av fodret och vad fodret egentligen är och gjort av som exempelvis vilken grässort så påverkar även hur vi lagrar fodret hästen. Alla vet att vi skall undvika mögligt hö. Men hur många har i åtanke att även dessa mögelsporer kan påverka humöret hos en häst. Vissa mögelsporer kan påverka hormonbalansen, förutom att både häst och vi själva som hanterar hästarna riskerar hosta och lungbesvär.
Även mängden av kraftfoder påverkar, vilken typ av kraftfoder mm.
När vi ger våra hästar kraftfoder tar vi tex hänsyn till hur stor hästens magsäck egentligen är, på vilket sätt fodret är tillverkat, vad det har för näringsvärden? (Hästar som får stor giva eller äter för fort kan då få sk "skvalpmage" det innebär att stora portionen gör att magsyra och maten täcker större del av magsäckens innehåll och kommer att fräta på de övre slemhinnorna. Vilket skapar typ av magsår, symptom av kolikkänningar.)
Förutom att läsa en innehållsförteckning direkt på säcken i butik. ”Ser bra ut, (Hört att det är bra av någon på klubben, på diskussionsforumet mm.”
Men passar det MIN häst? Vad ger jag i övrigt till min häst, hur mycket kan den tillgodogöra sig av det jag stoppar in där fram i munnen?
Alla vet att den största givan av hästen dagsranson skall vara grovfoder ändå envisas många med att ge ett kraftfoder. Finns så klart giltiga skäl ibland beroende på kvalite hos grovfoder mm men för mycket kraftfoder ger vanligtvis och som många vet för mycket energi.
För mycket energi kan också orsaka en svårhanterlig häst som i sin tur blir ”kallad för problemhäst” och som kan komma tillrätta med genom en foderstat och balans i fodret.
Jag vill påpeka att en foderanalys är av stort värde för att hästen skall må bra.
Att ha ett gott öga kan räcka långt men det är svårt att uppskatta med blotta ögat vad hästen egentligen får i sig.
Du kan ha en häst med tillsynes fin hårrem, bra hull men som ändå har ett ”ej önskvärt humör” som kan härröra till foderstaten och som inte bara har med uppfostringen eller hästen medfödda temperament att göra.
Om du inte regelbundet åker in och gör en röntgen på din häst kan du inte se hur skelettet ser ut, du kan inte se hur muskelvävnad ser ut före den muskeln blir störd och får en bristning eller innan hästen eventuellt får en senskada.
Hur hästen stallas upp påverkar också hästen beteende. En häst i det fria äter ca 2 kg gräs per timme. Om man räknar på att färskt gräs har en torrsubstans som ligger runt 20% så får den i sig ett visst antal värden och även vilken period på året och hur gräset växer påverkar så klart. Många vet att tyvärr får hästarna inte gå ute i det fria och själv välja sina grässorter efter det behov de känner, många hästar går i små hagar utan gräs och ges en stor kraftfodergiva och liten grovfodergiva som resulterar i oönskade beteenden såsom stress, magsår och koliker av olika slag.
Många vet även att i våra marker i Skandinavien har vi brist på Selen i grovfodret och vi ger gladeligen detta tillskott. Var är skillnaden? Hur tänker vi?
Var är skillnaden om jag utfodrar men ett hö och ser att jag behöver ge Selen men jag struntar i humöret som tydligt visar att det finns ett behov av att återställa balansen med ett annat gräs eller fodertillskott som balanserar som tex munkpeppar, tryptofan eller iallafall något som gör ämnen mer lättillgängliga för hästen att ta till sig. I klartext kan man säga att vi tar hänsyn till att det är brist på Selen och kompenserar för detta MEN vi tar INTE hänsyn till hur vårt grovfoder påverkar binjuren och hypofysen. Det är lättare att kolla på utseendet och muskelbyggnad mm än att vilja se temperamentet och humöret hos hästen. Vi går på vårt öga och inte vårt förstånd.
Många bryr sig inte om att ta en foderanalys och köper en häst i ca 4-5 års ålder för tävling i exempelvis hoppning. När hästen är 12 år så börjar den få bekymmer med osteochondros, benpålagringar mm. Att det skulle ha varit en felaktig foderstat som orsakat detta och som haft brist på koppar, zink och andra viktiga näringsvärden tar vi inte riktigt in i våra huvuden.
Många skulle vägra erkänna ”Jag har nog ridit sönder min häst, erkänna att jag har nog fodrat sönder min häst!”
När jag gör en shablonhäst med en foderstat så får jag exempelvis för lite zink, för lite jod. För lite E-vitamin! Men hur påverkar detta hästen kroppsligt. Jo, med för lite av dessa så är det risk för störningar i näringstillförseln som kan resultera i att hästen får dålig muskulation, det påverkar skelettet och denna häst löper alltså stor risk att vara slut som tävlinghäst och ridhäst vid kanske redan 12 års ålder. Många hästägare kompenserar detta genom att på ”löpande band” ge hästen omväxlande vila, kortisonbehandlingar, smärtstillande. Tillslut så ger hästägaren upp och det blir ett fall för försäkringsbolaget såsom triangelmärkning och utdömning. För hästen innebär det många gånger slakt. Men i mina ögon, då är skadan redan skedd. En skada som hade kunnat förhindras med en balanserad foderstat.
Jag vill nu inte heller säga att alla artrosbesvär, osteochondros, osteoartriter beror på enbart fodret. Kanske har det även med arvsanlagen att göra men fodret har en stor del i detta. Mitt önskemål är att hästmänniskor balanserar näringsämnena innan skadan sker. I mina ögon som tidigare jobbat inom hästförsäkringsbranschen så har jag sett nog med utdömda hästar helt i onödan. Jag måste nog erkänna att tyvärr så har jag själv fodrat sönder någon häst! Men det är bättre att lära sig sent än aldrig att inse att med den här hästen gjorde jag nog lite fel, men jag gör inte om samma fel en gång till.
Försäkringsbolagen har tagit bort lynnesfel för länge sedan, detta är ett på sätt och vis erkännande av att hästen föds inte elak. Vi påverkar så att den blir elak, kanske inte jag själv men tidigare ägare, skötare. Vi bör nog också inse att vi har hårda krav på hästens vård och omsorg. Vi kan idag bli nekad utbetalning på försäkring pga vanvård av häst. När skall vi se att felaktiga foder är vanvård? När skall försäkringsbolagen sluta ersätta för osteochondros. Jag tror att det är på gång redan nu eftersom man kan se att försäkringsbolagen begränsar ersättningar för skador pga hälta mm. Det med lynnesfel försvann ganska snabbt redan i början när jag jobbade med hästförsäkringar och förut kunde du alltså döma ut en häst och ta livförsäkringen för att hästen var farlig.
Det finns många som säljer hästfoder, med säkerligen bra marginaler. Men hur många av dessa producenter och säljare upplyser om riskerna, fakta och hur många är det som när de gått igenom alla dessa stadier av skador, grovfoder, ämnesomsättningar mm verkligen kan ge sig ett slag på bröstet och säga det här fodret har jag gjort ”för hästens skull”.
I mina ögon är det kärleken till detta magnifika djur som gör att jag försöker ha koll på vad stoppar jag i där fram, vad kompenserar jag dessa avvikande näringsintag med? Jag vill ha min häst hela hästens liv och även om så inte blir fallet så vill jag inte att den skall behöva dö pga av att jag inte orkat engagera mig om hästens anatomi, näringsbehov mm. Det finns nog av hästar som dör i onödan redan. Nog av hästar som dör pga att de i ”mattes” ögon inte är en ”älskad” häst utan en tävlingsmaskin som enkelt kan bytas ut med hjälp av försäkringsbolagets premie och vad jag stoppar i där fram i munnen spelar ingen roll så länge den presterar. Tills den till slut inte längre presterar alls...