Ridningens grunder
DEL 1
Dina händer, sitsen och balansen...
Det allra första en ny ryttare brukar få lära sig är tyglar, skänklar och sits. Ridläraren brukar säga att dina fötter är skänklar. Sparka på och hästen går framåt. Tar du i tyglarna så stannar hästen. Det är väl ungefär så som vi alla fått höra när vi började med ridning.
Men vi har kanske inte fått lära oss varför det är så. Tyglarna hänger inte bara där utan anledning och hur vi håller tyglarna och hur vi använder oss av tyglarna och våra händer påverkar hästens mun, hals och nacke.
Handen har ett mycket större användningsområde än vad man tror och man får akta sig för att inte ha tyglarna som bara ett handtag. Ibland ser man ryttare som om man skulle ta bort tyglarna så kommer de inte upp i lätt trav dvs när man reser sig upp och sätter sig ner i vartannat steg. De måste liksom ta hjälp av handen för att komma upp.
Man kan ta tygeltag på flera olika sätt och i flera riktningar. En hand kan arbeta ensam eller tillsammans med den andra handen. Händerna ska sen också begära samma sak som resten av din kropp tex skänklar sits och säte.
Man kan ta tygeltag
- uppåt (upplyftande)
- bakåt (förhållande)
- utåt (ledande/vändande)
- Inåt (trängande)
Vi påverkar antingen den tandfria delen i hästens mun sk laner, gommen, tungan eller mungipan. Vilket typ av bett påverkar också i hästens mun, dvs om det är rakt, tvådelat eller tredelat. Om det har skänklar som en hävstång och trycker på nacken mm.
Kort bara kan man säga att handens rörelse är beroende på vilken riktning och böjning du önskar och hur “stark” hästen är. Har du en häst som kör ner huvudet så tycker jag att tvådelade som kan påverka i gommen och trycka upp nosen lite fungerar bra och om du har en häst som slår upp huvudet så vill man ha med lite skänkel som tar ner nacken.
Jag gillar att lära hästen tex höger och vänster för ridningen i exempelvis repgrimma med ledande tag som trycker lite på motsatta sida så att huvudet och halsen svänger. En broms kommer då också att ske när du tar båda händerna lite bakåt genom att trycka på hästens nosrygg istället för att dra i mungipan. Efter ett litet tag så brukar jag ha träns utan nosgrimma fast med repgrimman under och som då har egna tyglar så jag kan samverka de båda.
Det allra allra första jag vill att en häst skall förstå är broms och sväng halsen. Det är en säkerhets grej och jag vill absolut inte att de börjar med att köra huvudet rakt fram och bara går på. Kan jag inte svänga hästen så kan jag inte nödbromsa den så den vänder runt. Vissa häster som är helt fel i handen har lärt sig att bara dra, dra och dra. Går liksom inte att svänga runt och går inte att bromsa heller vilket kan vara lite problematiskt om man rider ut eller har en lite högre fart i sin ridning och hästen inte vill bromsa när ryttaren vill.
Hur du gör tygeltagen påverkas också av din sits, brytning av linje från hästens mun och till dina armbågar. Det skall vara så rak linje som möjligt och utan brytning av vinkeln.
Förhållande tygeltag
Det är när du håller om och kramar tygeln med hela handen och tar händerna lite mot dig, mot din mage. Hur du har armbågarna påverkar om du kan bara ta händerna bakåt tills din mage tar stopp eller om du kan ta lite till vid behov. Håller du in armbågarna och har raka underarmar kan handen ta bakåt lite till samtidigt som du kan ta hjälp av hela din överkropp att komma lite bakåt om du behöver dra lite mer. Tar du händerna bara mot mage dvs din navel ungefär så åker armbågarna ut, ju mer du drar ju mer lättar du i rumpan och tippar fram oftast. Händerna skall gå bakåt med armbågarna rakt bakåt. Behöver du det sista så hjälper du till med din sits och tar nytt tag med lite kortare tyglar istället.
Hur mycket du får ta i beror helt på vad du vant hästen med och om den blivit lätt att rida eller svår att rida. Man får lite som man förtjänar helt enkelt. Eller får ta över någon annans misstag i handen. Det som är allra viktigast är att efter varje förhållande tygeltag är att ge eftergiften. Dvs ge tillbaka lite av handen. Det måste komma omedelbart hästen har gjort det den ska, tex bromsat ner lite. En eftergift är berömmet på att hästen gjort vad den ska, OM berömmet inte kommer så fattar den inte vad den ska göra och den fortsätter dra och blir vad man kallar “stum” i munnen. Ibland så får man då svårt att bromsa svänga eller ja helt enkelt bestämma fart och riktning. Hästen skiter i en så att säga.
Det är alltså förändringen om att ta och ge som är den allra viktigaste delen med din hand och tygel sen kommer hur du styr handen i de olika riktningarna och på vilken höjd du håller dina händer.
OM man bara håller och är dålig på att ge så kan egentligen bara två saker hända. Dvs du har absolut ingen bromsverkan eller du har haft så mycket bromsverkan att hästen slutar gå framåt, hästen försöker att gömma munnen och går ner bakom tygeln och nästan har nosen i bogen. Den vågar inte gå fram och känna efter hur du eventuellt vill svänga, leda vända mm.
Den ena är ju stor risk på skada för dig som ryttare att hoppa upp och rida iväg utan broms och den andra där hästen gömmer sig har stor risk för skada på hästen. Det blir spänningar i nacken, mankammen (ligament Nuche) dåliga steg där hästen jobbar fel med sina framben, rygg och bakdel mm. Hälta och inflammationer i kotlederna, pålagringar i halskotpelare, kissing spines ( typ diskbrock i ryggen) dåliga bakknän, ja allt blir som en lång följetång.
Att träna förhållningar och drivande hjälper hjälper är det viktigaste som finns när det gäller att hålla hästen frisk i kroppen och generellt i ridningen. Att stanna och sätta igång hästen.
Har du gas och broms så kan du samla hästen under sig så att den bär sig, hur den bär ryggen påverkar om du vill ha en skumpig färd eller en smooth färd så att säga.
För de jag hjälper med träning brukar jag tjata på om att hitta draglägen på en bil dvs trampa ner kopplingen (skänkeln som driver) och hålla lite på bromsen. Har de gått på bilskolan så har de fått träna att stanna i backe och då brukar de förstå vad jag menar. Samlingen och formen kommer ju lite av att “varva upp hästen i fronten” så att säga och hitta när man kan släppa iväg den. För mycket drivning med skänkeln gör att hästen går iväg framåt, håller handen för mycket så går hästen antingen upp i luften och reser sig eller bakåt för att skänkeln inte driver på.
Att veta när man skall släppa upp kopplingen och ge eftergiften så att säga och sen hur mycket eftergift. Släpper du hela kopplingen så blir hästen lång och rinner iväg ut i kroppen.
Okej nu har vi gått igenom förhållande och eftergift så vi tar lite av böjande/vändande tygeltag.
Böjande
Om vi säger så här för att förenkla lite så är det att tygeln mellan hästens mungipa till din hand blir kortare så hästen böjer halsen så den buktar ut åt andra hållet. Som en spånd pilbåge om man vill se det som en bild framför sig. Det innebär att det blir ett litet drag i ena mungipan och din hand stannar kvar inne vid hästens bog och framför sadelns kant. Handen kan gå lite mot din mage och naveln så att säga och du kan antingen ta den handen lite bakåt med rak vinkel i armbågen eller vrida ut armbågen så att handen kommer mot naveln. Hursom helst så blir avstånd mellan mungipan och bogbladet kortare.
Om hästen böjer halsen så innebär inte det att den måste svänga åt den kortare sidan utan den kan mycket väl fortsätta rakt fram beroende på hur du motverkar med andra handen. Den handen är så kallad reglerande. Vad du vill göra är alltså hur många ledtrådar du ger hästen och böjningen är bara den sk ledtråd nummer ett. Den reglerande är ledtråd nummer två och om du sen lägger till sitsen, vikten och en skänkel så är det ytterligare ledtrådar till vad du vill att hästen skall göra.
Ibland brukar man säga att den andra tygeln är reglerande eller mothållande.
Vändande
Till motsats för böjning som drar i inre mungipan så har vi den ledande/vändande som trycker på andra sidan nosen. Dvs den trycker på utsidan av böjningen för att reglera in nosen och genom att trycka där så svänger hela halsen istället för att böja sig.
Kort sagt så visar det vändande tygeltaget åt vilket håll hästen skall gå!
Ett vanligt fel som händer när man skall svänga hästen är att man ger dubbla budskap. Man vill vända hästen in på en volt och tar handen mot sig, precis som att avståndet blir kortare mellan hästens mun och bog så blir vi kortare mellan vår axel och vår höft. Handen går mot magen, armbågen åker ut och axeln tippar fram och vi viker oss i midjan. Vi får en böjning och kanske att hästen svänger men lite av fel hjälp. Vi tror den svänger för handen men den svänger för att vi lägger vikten in och kortar vårt avstånd mellan vår axel och vår höft. Vi gör alltså både böjning och vändning samtidigt. På så vis så missar vi också att använda den trängande tygeln som vi tex vill kunna använda i bakdelsvändning, spinning, flytta framdel mm.
En tygel som samarbetar och hjälper till där är en yttre hand som går in mot mankammen så att tygeln i sig trycker och ligger an mot hästens hals på andra sidan, dvs den yttre.
Så en fråga då att förtydliga för hästen - vad vill vi göra?!
Vill vi vända, flytta framdelen eller vill vi böja och forma hela hästen till en böj? Vilken riktning skall vi gå? In på böjningen eller böjd men rakt fram. VI MÅSTE HA DET KLART FÖR OSS VAD VI VILL !
Du har säkert hört din ridlärare säga att du skall ställa din häst i hörnen och då vill vi alltså böja halsen och svänga hästen i böjningens riktning. När man ställer hästen så säger man att du skall se hästens näsborre och ögat på insidan - jag brukar säga att du ska kunna se sidostycket på tränset. Hästen skall böja sin nacke i översta halskotan och vika in ganaschen (breda kinden). Hästens form som skall vara nacken som högsta punkt och en lodrät linje mellan ögats främre vrå och näsborrens bakre kant ser du om du har nacken som högsta punkt men om du drar ihop hästen så halsen blir som ett hjul ja då är ju inte längre nacken högsta punkt och du kan inte se om den viker sig lite som den ska.
En häst som har halsen som ett spinnrockshjul hamnar ofta bakom lodlinjen och kommer bakom handen - den har lärt sig det. Antingen och oftast beroende på en hand som håller kvar och inte kommer till eftergift. När man flexar hästen tex höger och vänster om vart annat så gör man det för att få en böjning i halsen åt sidan och meningen är att hitta en följsamhet och att man kan bromsa men för hästar som ligger på för mycket så har det blivit ett litet moment 22 dvs hästen hittar aldrig och får aldrig eftergiften så den kryper bakom. Hyperflexion är så en användning som felaktigt “kräver och kontrollerar” hästen för att lydnad och eftergift saknas.
Det är en skadlig ridning för hästen och det har tyvärr blivit mer vanligt med pålagringar på hästens halskotor speciellt den andra och tredje kotan. Skador på ligament nuche, nackbandet och frambenen pga att benen jobbar mer i fram men kommer ingen vart. Ridningen skall vara i riktningen oblic snett uppåt framåt men här blir den snarare lite pumpa på stället och kryp ihop.
Rakriktning
Lika viktigt som att kunna styra sin häst är det att kunna ha hästen gå på ett rakt spår. Alla har kanske dansa kring midsommarstången “och en slank han hit och en slank han dit…”
Man skall kunna känna när hästen går på ett spår eller ja med varje sidas hovar i rak linje med varandra och inte förskjuten hals eller en rumpa som sticker ut.
En signal på att hästarna inte går på rakt spår är ju till exempel om de vill avlasta en del av kroppen och bära mindre på ett ben.
Du skall ha en rak linje mellan öronen, halsen, ryggraden och ända bak till svansroten. Och du bör kunna känna i din sits, hand när det inte är så.
Om nu hästen går snett så brukar många vilja peta in rumpan igen men försök och göra tvärtom det vill säga “styr tillbaka framdelen in framför rumpan” som faktiskt är hästens motor. Du gör det genom ett ledande tygeltag, korrigera framdelen som när du vänder en bakdelsvändning.
Personligen skulle jag tycka att man borde byta plats på det där framdelsvändning och bakdelsvändning men nåja det är en annan del.
Hästen har sin motor i bakpartiet och man rider bakifrån och framåt så korrigera även i den riktningen är framdelen fel korrigera in den istället för att flytta bak.
Om du känner att hästen går på snedden så skall du dels undra varför?
Är det något den vill avlasta, sitter jag rakt över hästen är jag sned i min kropp, är det något med sadeln eller sitter det något i hästen, det kan vara nacken, tänderna, ryggen ett framben eller ett bakben som den vill undvika jobb med.
Lika viktigt som att rakrikta sin häst är att få den på rätt vågskål. Framtung eller rätt avvägd mellan fram och bakdel.
En sned häst bör du kolla av med massage eller en veterinär. Tyvärr så är det så att du kommer att hitta något som behöver förändras. En diagonal häst kompenserar ofta rygg eller ben. En hälta kan komma diagonalt dvs vänster fram är en anledning till hälta på höger bak och så vidare.
Ibland tjatar man om att veterinär bara vill kolla “låga hältor” fram och man är själv bergsäker på att nej det sitter i högre upp, ryggen eller ett bakknä men tyvärr så är det då ofta sk sekundära problem som beror på att hästen så länge gått och känt av något i tex kotled i fram, ofta även hals bog och nacke pga fel form i ridningen som gör att kotan tar stryk för att det finns ingen bra vinkelfunktion som i sin tur gör att hästen går i tre delar, en jobbande framdel, hängande rygg som får ländryggsproblem och ett kors och rumpa som tippar framåt istället för sätter under sig så att bakknäna tar stryk. Bakdelen jobbar inte längre än fram till virveln och inte in under magen och lyfter ryggen.
Många av dessa problem kommer just från en felaktig hand tyvärr.
En hand som kanske påverkas av att ryttaren inte har balans i sitsen utan håller i sig i tygeln.
Hur många funderar egentligen på vad de vill innan de begär varje moment? Vill du böja halsen och flytta framdelen?
Egentligen så använder vi oss av helt vanliga fysiska lagar och tar fördel av att hästen ger efter för tryck. Oavsett om det är mungipan, på kinden, nosrygg, i gommen eller över nacken.
Det jag kanske gör lite helt tvärtemot vad man får lära sig på ridskolan är att jag tippar min överkropp framåt eller bakåt precis som tecknen på matematiklektionen. Främst gör jag det för att förtydliga mina sittben i sadeln för hästen och för att styra min kroppsvikt så jag styr hästens tyngdpunkt. Vi får kanske ta det lite mer i sitsdelen haha.
Dubbla budskap pga sitsen
Men kort om vi säger att detta är matematiken mer än och mindre än <häst> så kan jag antingen stänga vägen framåt genom att ta i tygeln( nypa ihop) tippa min vikt lite framåt och lägga över så att hästen bromsar i fram eftersom den får lite mer vikt på frambenen. Mina sittben lättar i sadel och om jag skulle haft ett klot i mitt bäcken så har de rullat lite motsols om vi säger så. Om jag istället ville driva hästen lite så ger jag efter med handen. Tippar överkroppen lite bakåt och då rullar klotet medsols i mitt bäcken och mina sittknölar åker ner och fram i sadeln, dvs skjuter på framåt.
Lite samma sak men dubbla betydelser kan jag tycka det blir och lite fel när du skall luta dig bakåt när du tar i tyglarna och bromsar men även tippa bakåt och skjuta på när du driver. Bakåtlutad i traven om du sitter ner så får du oxå betydligt jobbigare för din rygg och det blir skumpigare för du kan inte svinga med höger eller vänster bakben på samma sätt med dina höfter.
Samma principer som alla tyngdlagar har även ridningen och med mina matte tecken.
Om vi tänker oss det med bromsen att du kommer på en cykel och nyper tag i handbromsen så stannar framhjulet och cykeln lättar där bak. Det blir lite tvärnit så att säga men om det jämför det med att du sitter i en förarstol och trycker på gaspedalen så trycks du mot ryggstödet på förarsätet av att farten ökar och accelererar. Samma princip alltså.
Vill jag rygga hästen så gör jag samma håller lite i handen stänger vägen framåt och lättar mitt säte och lämna vägen öppen för hästens rygg att gå bakåt. Jag slipper det där med att hästen slår upp huvudet och sänker ryggen och motvilligt går bakåt. Kort sagt kan jag säga att alla hästar väldigt lätt lär sig att förstå dessa principer.
Den mest förekommande ridningen är nog tyvärr så att man drar lite i handen och lutar sig bakåt när man skall rygga men eftersom jag med åren haft x antal hästar som gärna har rest sig så föredrar jag den andra typen av att backa rida och hitta dragläget. Man märker också att när man börjar rida så här som jag beskriver så börjar hästarna leta efter signaler på mitt säte de blir mer lyhörda och lyssnar inte bara på handen. En halvhalt där jag bara justerar min överkropp är ju guld värd, för mig iallafall.
Hästen som inte kan stå still vill alltid gå i någon riktning
Den vill gå framåt, bakåt och kan den inte gå framåt för att handen håller för mycket och den kan inte heller gå bakåt för att ryttaren lutar sig lite bakåt och driver omedvetet med sin sits så går den uppåt. Enkelt och ganska logiskt förklarat.
En häst måste lyda en förhållning omedelbart när ryttaren begär för att det inte skall bli farligt.
Tänk om du kommer ut vid en korsning där det är trafik och hästen inte vill stanna. Ja du måste du kunna göra en vändning och cirkla hästen runt, sväng hals och vänd om. Hur man gör en nödbroms är lite tillhörande lektion nummer ett i ridningen. För vet du att du kan stanna oavsett vad så är du tryggare i sadeln och kan rida avslappnat på ett annat sätt. Är du osäker på om du har en broms i bilen så kör du inte gärna iväg i 110 km/h heller.
Förhållande och nödbroms
Ja det hänger väl lite ihop så tar det på en gång här oxå om hur du gör:
Ska du nödbromsa och svänga hästens framdel åt vänster så tar du tag med höger hand framför din vänstra som håller tygeln och drar tag mot din högra axel. I allra värsta fall nästan mot bettringen och sidostycket, hästens huvud ska uppåt och mot sin egen manke. Du skall krasst så att säga “vika halsen” och samtidigt trycka undan rumpan med din skänkel. När du lägger till skänkeln och trycker till samtidigt som du böjer så måste hästen sätta bakbenen i kors under magen och så länge bakbenen går i kors och hästen snurrar så kan den inte heller fastna och ta spjärn med sina bakben och resa sig. Den får lite svårare att bocka och sparka bakut också när benen är i kors under magen. Vissa hästar med sådana problem som man har typ “överlistat” x antal gånger ger sig ganska snabbt de märker av att man ens är på väg att ta tygeln och trycka undan stjärten på dem.
Nödbromsningar och förhållningar med tygeln skall aldrig behövas egentligen om du har byggt upp en bra partnerskap med din häst. Man kommer aldrig till det läget där hästen ens försöker ta kommandot om den aldrig fått göra det från marken utan ryttare heller. Det tar vi nog också i ett eget avsnitt men jag brukar ju säga att mina hästar är lite röststyrda. Ledorden där är nog också vänligt men bestämt. Tålamod något som jag brukar ha gott om när jag ser att hästarna inte bara fjantar haha.
Främst är det kanske att jag har vissa principer och de kan jag sen tillämpa med olika metoder för olika hästar.
Principer, grundstenar som måste sitta och aldrig få förflyttas och sen alltid tänka
“Vad är det jag vill och hur skulle jag kunna få det så med naturliga fysiska lagar”
Det är inget hokus pokus att rida utan man får träna på känslan och timing bara.
Det hann minsann bli lite längre på detta med tygeltag än vad jag tänkt men samtidigt så behövs det kanske komma ut till ryttare så de vet varför de skall göra si och så. Dock så är den bistra sanningen den att du kan aldrig få ordning på dina händer om du inte hittar balansen i sitsen för då kommer du alltid att hänga lite i tygeln till och från, tyvärr. Så nästa del får vi ta om den OBEROENDE SITSEN och dina skänklar dvs benen.